Tur i oturen...

En lite skakig Lisa ringde till mig idag och berättade att hon och pappa hade kört av vägen idag och voltat runt med bussen till pappa. Lisa hade haft på sig bälte, men inte pappa(!!!), så han hade flygit ut av bilen(!). Dom hade varit på väg in till stan när det hände. Det var snö och modd på vägen -plötsligt hade dom spårat av, kört ner i diket och in mot skogen. Snurrat runt några varv, och landat på alla fyra hjulen men i motsatt riktning av vad dom kom i.

Att det gick bra är ju bara helt otroligt, dom hade verkligen änglavakt. Bussen är det värre med (och alla pappas verktyg som också flög ut av bussen), men den går trots allt att ersätta. Dom hade verkligen tur i oturen... Skrämmande nära att det gick riktigt illa.

Pappa skall ta kort på bussen imorgon och lägga ut på sin blogg så man får se den.

En olycka kommer sällan ensam. I stallet blev en häst skadad idag (sparkad av en annan häst) så att blodspruten stod. Att hästen (Lobell) är vit gjorde det hela så mycket mer dramatiskt (blodet syns så bra). Han har nu ett rosa ben och tre prickiga ben (efter blodstänk). Men det verkar ändå ha gått bra även med honom.

Nu på kvällen la sig en tjock dimma (som en gröt) och vägarna blev fuktiga -och så frös det på. Ingen rolig kombination med noll sikt och is (dessutom nyasfalterat vissa sträckor -utan vägmärkning). Jag skulle handla mjölk i Vestby och i stallet för att rida. Delar av vägen kunnde jag inte köra i mer än 25 km/h för man kunnde inte se någonting (plus halkan). Dessutom ville jag ju inte kopiera Lisa och pappas "bedrift" idag.