fredag 5. februar 2010

Jobbigt...

Vi sliter med att förstå att vi snart kommer att förlora vår solstråle och tantebarn Mishelle. I förrgår var Vidar och Zulema på möte med läkarna på Rikshospitalet i Oslo och fick information. Kort samanfattat så avslutas behandlinge. Det finns inget mer dom kan göra för henne.

Ofattbart, brutalt, hjärtkrossande, orättvist, förfärligt trist... Allt på en gång och mer. Vi saknar ord för att beskriva hur vi känner inför detta beskedet och hur ledsna vi är på vägnar av Mishelles familj.

Läkarna har gett Mishelle allt från någon vecka till 2 månadre att leva... Det är ju knappt ingenting. Känns overkligt och orättvis. Mishelle har kämpat mot cansern som en hjälte sedan hon fick diagnosen i september, och hennes familj har verkligen stått på och kämpat med henne. Att nu få besked om att det inte finns hopp längre är svårt att tackla - för oss alla.

Det var därför extra hjärtvärmande att hitta bilen igår med den här trevliga texten. Terje hade sopat av snön på bilen - minus på framrutan innan han åkte på jobb. Therese ville inte att vi skulle ta bort meddelandet, men vi kom fram till att det hade varit trafikfarligt ;)

Mitt uppi allt vi nu går igenom så skall vi ju snart få en ny medlem i familjen, som är väldigt efterlängtad. Jag är nu gravid i vecka 38. Knappt två veckor kvar till termin, födseln kan med andra ord ske allt från 0-4 veckor. Jag har så smått börja skriva en packlista och bör väll snart se till att ha en bag stående klar. Man vet ju inte när det sker. Skulle önska att jag slipper gå så länge till. Formen blir sämre och sämre, bäckenet stoppar mig så snart jag skall göra någonting. F.ex. en så enkel sak som att hämta Therese på skolan, och då tvingas att gå den lååånga backen från parkeringsplatsen, är en utfodring (backen har definitivt blivit längre sedan i höstas). Om inte bäckenet hade varit så besvärligt hade jag kunnat röra på mig och göra saker. Frustrerande.

Mitt hjärta smälte när jag hittade den här lappen i Thereses skolväska igår. Hon hade skrivit en födelsedagsinbjudning till Malin Elisabeth som hon gick på dagis med (klicka på bilden för att få se en större version). Jag tycker det är jätte bra gjort att kunna skriva så pass bra efter bara ett halvår i skolan (inte så många rättstavade ord, men man förstår vad hon menar).
- Sötast är nog att vi bor i "Joansvej nome søten" ;)

Vi har bestämt att bara ha ett litet kalas för familjen och några få vänner på Thereses födelsedag. Det större barnkalaset (som Therese har pratat om i över ett halvår) har vi bestämt att vänta lite med och ta det till våren.

Till er som inte köpt födelsedagspressent till Therese ännu, här kommer några tips:

Therese önskar sig jätte mycket den gröna Barbien - Armania - från Barbiefilmen "Barbie och de tre musketörerna". Både vi och bestemor har försökt att få tag i den, men den är slutsåld överallt (tydligen så såldes den bara över jul). Det kan hända att den finns kvar någonstans... annars så hittade jag den på nätet (bland annat på shopping4net.se (klicka på linken)).

Ett annat tips är möbler till dockhus (Therese kommer att få ett dockskåp från Toys r us) av oss). Jag är osäker på om det är skillnad på storlek på de olika möblerna. Men de som "hör till" är möbler av trä (inte av typen "småland").

Till sist vill vi önska min kära kusin Vivian en fin födelsedag! :)
- Hon fyller 24 år idag och vi hoppas att hon får tårta, paket, gratulationer och blir firad! Jag vet inte helt vilka planer hon har för dagen/helgen, men med 6-7 hästar, 7(?!) slädhundar och det senaste tillskottet två små minigrisar (som hon bor med) så har hon det hon gör. Jag har föresten bett om bilder på djuren för evigheter sedan... men den som väntar på någonting gott... Ting tar tid... (hint, hint Vivian).

Hipp hipp hurra :)
Grattis Vivian!!!

2 kommentarer:

Kattis sa...

Känner verkligen med er och tänker på er! STOOOOOOOR kram från oss!

Anonym sa...

Mitt hjärta blöder av sorg när jag tänker på lilla Mishelle och er alla runt henne. Livet kan vara bra orättvist när ett litet barn drabbas av obotlig sjukdom. Jag förstår att det är svårt, särskilt för barnen, att ta till sig.

Jag vill samtidigt ge dig lite extra styrka till dig att härda ut med graviditeten till lillan bestämmer sig för att det är dax att ta sig en titt på omvärlden!
Kram från Margareta och Janken