Blogg-inlägg nr 200!

Det här är blogg-inlägg nr 200 på den här sidan! :)

När jag lämnade Terje och Therese för att åka till stallet satt dom precis så här... Och när jag kom tillbaka satt dom precis som jag hade lämnat dom. Pc-slavar!! ;)



Therese älskar "förskola" dataspelen hon fick i julklapp. Hon är jätte duktig, men "försvinner" i sin egen värld och är inte kontaktar för oss andra -som är utanför dataspelet.

Jag har nu fyra kvällsvakter på rad. Tycker inte alls om att ha så många, man får ju inte gjort någonting annat (som att plugga). Då är det betydligt mycket bättre att jobba nattvakt.

Therese fick en konstig knöl på höger ögonlock i börjar av december. Den har nu blivit ännu större och är röd. På tisdag skall Therese till doktorn för att se på den. Både Terje och jag skall bli med, för det kan eventuellt bli aktuellt att skära lite (sa dom när Terje ringde för att beställa timme hos doktorn). Officiellt är det Bamsen som skall till doktorn -och Therese skall bara bli med som sällskap. För hon vill inte till doktorn.

Emma åkte hem i fredags. Jag körde henne till tåget i Lillestrøm, innan jag själv skulle på skolan. Det har varit kul att ha henne på besök, men tiden gick så allt för fort. Men vi får snart besök igen, då av min yngsta lillasyster Lisa. Hon planerar att komma ner i vecka 10, då hon har sportlov. Vi väntar nu bara på att broren Anders också skal ta sig en tur ;)

Terje har jobbat en vecka som trafiklärare i Norge nu. Han fick en knallhårt start med långa dagar - körlektioner på dagarna och teorilektioner på kvällarna. Den kommande veckan har han "bara" teorilektioner på måndagen. Men det är ju kul att "allvaret" har startat. Det är ju spännande.

- Kul att han nu kan köra runt med "skole" skylt på bilen!

Igår kväll fick Therese ett stort raseriutbrott (med tillhörande testning av gränser) när vi var på Kjenn. Hon skrek, sparkade och slogs(!!). Efter ett par chanser att lugna ner sig och uppföra sig igen packade vi helt enkelt ihop och körde hem. Therese skrek som en stycken gris i bilen, men när det inte hjälpte lugnade hon ner sig så pass att man kunde prata med henne. När vi kom hem satt vi oss ner och pratade om vad som hade hänt och blev goda vänner igen. Om inte annat så var det nog ganska lärorikt.